Bruno är nog det bästa i mitt liv just nu tror jag. När jag kom hem från Uppsala så skrek han i kanske en kvart! Inte som om han var arg eller så utan snarare som om han vore glad att ser mig :) Som alltid så la vi oss på sängen och bara mös. Så fint att vi båda somnadeav en stund :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar