Älskade lilla Flisa Lisa!
Du var hunden som alltid var där,
alltid knorrade så gulligt när du andades.
Ibland bestämde du dig för att idag skulle man inte äta sin mat,
trots skrikande mage så ville du inte ha.
Har man bestämt sig så har man!
Den senaste tiden av ditt liv kantades av mycket svåra perioder,
huden var inte som den skulle och näsan var trång,
så därför var det svårt att andas.
Men nu min vän får du springa på ängarna
tillsammans med din goa dotter Electra.
Du kan välja att strunta i maten,
eller varför inte äta precis det du VILL äta?
Ingen kommer att längre ge dig medicin varannan dag,
nu är du fri från alla smärtor och konstiga leder.
DU kommer alltid att finnas i våra hjärtan!
Vila i frid kära du!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar